|
Maj - Augusti 2011 Ett
rep är bra att ha!
När jag tänker tillbaka på
tiden när jag var liten så kan jag längta tillbaka till det där bekymmerslösa
livet, pappa ordnade allt, jag fick leka. Allt handlade om att ta med ”repet
”så var hela helgen räddad. Men på något sätt så hände
det något, tiden hinner ifatt en och nu står man där med arbete att tänka på,
familj att ta hand om, bil att tvätta, hus att underhålla och hålla varmt,
barnen som ska köras dit och gärna till alla aktiviteter som finns. När hände
detta egentligen? Man kan tänka sig att detta har hänt under en lång tid, men
är det verkligen så? Förändringarna de smyger på
en. Men det kan ju också vara så att en förändring kan ske plötsligt. Ett
barn föds, någon annan dör, en annan förlorar jobbet.
Det här kan vara något som vi alla får möta. Ibland kan oron för det okända,
framtiden som vi inte vet något om, tynga ner oss. Rädslan för det som ska
komma kan göra oss små. I Bibeln står: Var
inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag
är din Gud. Jag
ger dig styrka och hjälper dig, stöder
och räddar dig med min hand. Jesaja
41:10 Gud
vill bära oss genom livet, igenom alla förändringar, bekymmer och mitt i allt
detta vill han ge oss det som inte finns att få i denna världen, nämligen
Guds frid. Ta
med ”repet” i detta fall Bibelordet, det får jag göra, detta Bibelord fick
jag tillägnad av någon för länge sedan, det har blivit ”repet” jag
alltid har med mig. Har jag detta då vet jag att det inte är helgen som är räddad
utan hela livet. Ja, allt vilar på
löftet om att Gud har omsorg om mig. Välkommen
att upptäcka det Gud har lovat dig också! Februari - April 2011 Vi har följt de senaste händelserna i Ekenässjön med oro. Vad har hänt? Varför ser det ut så här? Vart har vänligheten, respekten toleransen tagit vägen? Varför upplever vi en ganska aggressiv stämning i vår bygd? Vi har olika åsikter om vad som är rätt och fel. Vi äldre tycker det är jobbigt med barn som svarar uppkäftigt och inte gör det vi säger till dem. Barnen berättar om hur de vuxna kör för fort på den uppfräschade genomfarten och går före i kön på Konsum. Men hur hjälper vi varandra att hitta balans mellan att få säga och göra som man vill – och ta hänsyn till varandra? Hur kan vi bli en bygd där vänlighet, godhet, tålamod m.m. upplevs som en naturlig del i samhället? Jag önskar att våra kyrkor i samhället trots det som har hänt, och trots våra olikheter ska få bli en plats där alla upplever en god och varm gemenskap, en gemenskap där medkänsla, medlidande, vänlighet, tålamod och kärlek till varandra är en självklar del i vardagen. Platser där våra barn och ungdomar lär sig goda värderingar. Jag önskar att vi försökte lite mer att tillsammans skapa ETT hjärta för varandra, i en tid där så mycket försöker få oss att bara tänka på oss själva och att göra varandra illa! Jesus sa ifrån när han såg sådant som inte var gott. Han vågade stå upp för de små, de ensamma, de som flyr och gömmer sig det vill säga trasiga människor. Läser man Bibeln ser man att den är full med tips och hjälp hur vi människor kan vara goda mot varandra. Ett annat sätt är att skapa dialog med varandra. Tänk hur många vi är som hejar lite på varandra när vi möts på Konsum eller vid promenaden i Ekenässjön, men vi vet så lite om varandra. Jag jobbar i Missionskyrkan och tycker att det skulle vara fantastiskt roligt att få möta dig som är med i församlingen men också dig som inte så ofta eller kanske aldrig satt din fot hos oss eller i någon av de andra kyrkorna. Hur tänker du om framtiden? Hur ser du på oss som går till kyrkan? Hur kan vi hjälpas åt att göra Ekenässjön ännu bättre? Känns dig alltid välkommen till våra samlingar. Jag vill önska dig som läser dessa rader Guds välsignelse över ditt liv och vår framtid i Ekenässjön! Mvh November 2010 - Februari 2011 Hur mycket växer vi?
I 1:a Johannes brev när Johannes skriver till de
troende (2:12-14) delar han in dem i tre olika kategorier: barn, ynglingar
och fäder. Han drar en parallell mellan den kristnes andliga
liv och en människas naturliga liv. Precis som vi i det naturliga föds som
barn, växer upp till ungdomar och vuxna har Gud tänkt i det andliga att vi ska
växa upp till manlig mognad och Kristi fullhet (Ef 4:12-16). Och precis som i det naturliga tillhör alla människor
någon av de här tre kategorierna, så är det också i vårt andliga liv i församlingen.
Du och jag och alla andra i församlingen är
alltså antingen barn, ynglingar eller fäder/mödrar. Eftersom Guds vilja för oss är att växa upp
till manlig mognad, är det väldigt viktigt att göra en ärlig och uppriktig
bedömning av vårt liv idag – Var befinner jag mig andligen? Vilken kategori
tillhör jag? - för att kunna göra nödvändiga förändringar för att växa
vidare. Det är väldigt viktigt att en nyfrälst person
– ett andligt barn - kommer in under en rätt föräldraomsorg för att växa
och utvecklas på ett naturligt sätt. Tyvärr finns det många personer i våra församlingar
som efter många år som kristna fortfarande är andliga barn pga. att de aldrig
fått en rätt grund i Ordet, inte vunnit seger över köttet för
att de har saknat en sådan relation. För sådana personer är det viktigt att vara ärlig
mot sig själv och erkänna hur det ligger till för att sedan få upprättelse
i sitt liv. I Sverige idag är generationerna separerade och
isolerade från varandra, ni vet: ”Vi unga” ”De gamla” ”Vi i församlingen”
Vi i SMU” o.s.v. Samma strategi har vår fiende mot den kristna församlingen,
för att försvaga den splittra den och göra den fruktlös utan tillväxt. Ungdomar blir frälsta på läger för att snart
dras ut i världen igen. Äldre kristna är frustrerade för att de inte har någon
riktigt uppgift i sitt andliga liv. Andliga ynglingar gör uppror mot andliga fäder
för att gå sin egen väg och göra sina egna tuffa och ”mer lockande”
grejer osv. Vi måste vara mycket medvetna om det här och söka
Herren för hans strategi för upprättelse. I Mal 4:5-6 säger Herren att han ska upprätta
Elias tjänst innan Herrens tillkommelse, för att vända fädernas hjärtan
till barnen och barnens hjärtan till fäderna. Visst
saknar vi detta? Vi får be om att Herren upprättar
överlåtna sunda relationer i
samhället och i vår församling där vi både kan ta emot och ge ut för allas
tillväxt och Kristi kropps upprättelse till manlig mognad intill Kristi
fullhet. David Lomas September - November 2010 Borta bra men hemma bäst! Men kanske finns det ett annat sätt att se
på livet. kanske går livet inte bara ut på de där speciella tillfällena som
sommaren och semestern har att erbjuda och som vi i dessa tider gärna berättar
om. Det finns en berättelse om en man som hade fötts, vuxit upp, gift sig och bildat familj i ett och samma vita hus invid en flod. En dag får mannen en stark längtan efter något mer i livet. Han blir deprimerad, rastlös och frustrerad. och trots att hans familj gör allt för att få honom att låta bli, så ger han sig iväg på en resa runt i världen för att upptäcka nya spännande saker. Han ger sig iväg med tanken att antagligen aldrig mer återvända hem till det vanliga tråkiga livet. Efter en massa äventyr kommer han så till slut fram till världens ände. Det är den vackraste plats han någonsin sett! Efter ett ögonblick slår det honom att den plats han kommit till är det vita huset, samma gård vid floden, där han möter sin egen fru och sina egna barn. Han har alltså återvänt hem och fått se det vanliga med nya ögon och det kommer aldrig mer att te sig på samma sätt. Kul att vara borta men nu är vi hemma igen! Borta bra men hemma bäst! Jag önskar att du ska upptäcka Gud och din
församling på samma sätt. Att du upptäcker att det du längtar efter, själva
kärnan i livet - det som ger mening åt alltihop, finns där mitt i vardagen i
ditt andliga hem. Att du längtar efter att leva ett liv i en varm och god
gemenskap. Att i mötet med varandra och med Gud så ska du upptäcka att det där
lilla extra finns ständigt där för dig! Välkommen hem, välkommen till kyrkan, välkommen till en ny termin med SMU! David Lomas Juni - Augusti 2010 I tacksamhet över allt vi har fått, samlas vi varje söndag till gudstjänst. Då ger vi oss själva och delar av det vi äger till honom som har gett oss det nya livet. när vi börjar förstå det här, då blir livet annorlunda. Då börjar vi prioritera annorlunda. Då tänker vi annorlunda. Då pratar vi annorlunda. Då ser du att det hjärtat är fullt av, så lever du, så prioriterar du dina dagar, så använder du dina pengar. Det du ger, det ger du , därför att du i ditt hjärta har bestämt dig för att ge. Du ger inte av tvång, men av tacksamhet över det Jesus har gjort för dig. "Här lyser äktheten i tron fram," som Paulus säger, när det gäller givandet. Du minns säkert den fattiga änkan i Jerusalems tempel, hon som gav några småslantar och därfmed fick gå hungrig den dagen. Det var ingen som tvingade henne att ge, det var ju hennes matpengar, det hon skulle ha att leva av. hon gav därför att hon älskade Guds verk. Det var ingen som såg vad hon gav, utom Jesus. Hon blev därför ihågkommen i ett par tusen år för sin gåva, men de rikas gåvor är redan glömda. Vi minns henne än idag och pratar fortfarande om hennes gåva. Hon gav inte tionde som Bibeln talar om. Hon gav 100 procent. Äntligen hade hon fått vara med och ge. Den här dagen hade hon längtat efter länge. Så här var det när våra församlingar bildades också, i alla fall på bruksorterna och ute på landsbygden, kanske i Ekenässjön med? Där var det fattiga människor. Det enda de var rika på, var barn. Alla pengarna de fick gick till mat. Ibland räckte inte maten till så alla fick äta sig mätta. Kläder fick barnen ärva efter varandra. Skor fanns inte alltid till alla barnen. De här fattiga familjerna var med och grundade våra missionsförsamlingar. De gav, när de hade något att ge. Det var verkligen fråga om offer, men de gjorde det med glädje. "Tänk att idag har jag några mynt så att jag också kunde får vara med och ge." Vilken glädje! Jag tror inte vi förstår vilken glädje de fattiga kände när de fick vara med och ge. Men de gav och missionshus byggdes och väckelsen bröt fram på ort efter ort. Nog kunde andra se att den och den familjen, de tillhörde Jesus. De hade funnit en tro som bar genom livet och gav dem glädje och generositet mitt i fattigdomen. Hoppas att du inte glömmer givande under sommaren och hoppas att du får en riktigt bra och välsignad sommar! David Lomas April - Juni 2010 Skoputsarens bäste vän Juan levde i storstaden Quito i Sydamerika. Han var föräldralös och levde på att putsa skor ute på gatan. Hans inkomst var liten och ofta var han hungrig och hitta någonstans att sova på gatan var inte lätt. Som alla andra skoputsare tittade Juan endast neråt och sökte efter människornas skor för att se om det fanns någon som behövde hans tjänster. En dag hörde han några som sjöng så vackert i parken, han gick för att lyssna, han kände sig varm i hjärtat av deras sång, de sjöng och spelade drama om någon som hette Jesus. Han hade aldrig hört talas om honom tidigare. Jesus måste vara väldigt snäll för han älskar alla människor på vår jord, även skoputsare med blicken mot asfalten. Han lyfter blicken och ser sen stora kyrkan. Juan tänkte, Jesus måste bo i den stora kyrkan, så han beslutade sig för att gå dit. När han kom in i kyrkan ställde han sig innanför dörren tog av sig kepsen bugade sig djupt och sa, Jesus det är Juan som är här. Det kändes så oförklarligt skönt fast han inte såg Jesus så fanns ju Jesus där ändå. Så gjorde Juan varje morgon innan han började putsa skor. Han hade fått en vän som hette Jesus. Så hände något mycket tragiskt, Juan blev påkörd av en bil och blev svårt skadad, han blev förd till ett sjukhus. Personalen förundrade sig över att Juan alltid var så glad och trygg trots all smärta och trots att ingen kom och hälsade på. En dag frågade en sjuksköterska, varför är du så glad Juan. Då berättar Juan, varje morgon när jag vaknar kommer Jesus och ställer sig vid dörren bugar mot mig och säger, Juan det är Jesus och då känner jag mig så glad. Tänk efter, har Juan något att lära oss? 1 Gud har förmågan att möta människor på de mest oväntade platser och situationer 2 Jesus är vår bäste vän och är närvarande i varje människans vardag. 3 Även en skoputsare kan bli kallad av Gud för tjänst och vittnesbörd och bli till stor välsignelse. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren. 1 Kor. 1:27-31 David Lomas Februari - April 2010 Har ni gett er själva eller någon annan något nyårslöfte? Det brukar bli så annars vid årsskiftet det blir högsäsong för nya, ibland höga, ambitioner, nya självpåtagna åtaganden – inför det nya året. I Hebreerbrevet möts vi av Guds löfte till oss – inte som ett nyårslöfte egentligen utan ett tidlöst löfte från Gud till varje människa som söker sig till honom. Grips inte av kärlek till pengar! Var nöjda med vad ni har! För Gud har sagt: Jag kommer aldrig att överge dig eller svika dig. Heb. 13:5 Episteltexten påminner oss om ett av Guds stora löften till oss, det står: Gud kommer inte att överge eller svika oss. Så går våra tankar till Haiti och alla de drabbade där, känner de sig övergivna? Vad tror du? Kanske kommer det under 2010 finnas dagar och stunder då du också upplever att Gud övergett dig eller t.o.m. svikit dig. I synnerhet då ska du komma ihåg detta löfte: ”jag skall aldrig överge dig, aldrig svika dig”. Gud överger inte men ibland kan Gud dölja sig för oss.
Ibland kan vi förstå varför efteråt men ibland kan
vi inte ens efteråt förstå varför Gud dolde sig för oss. I den här tunga
stunderna då Gud känns avlägsen så behöver vi varandra desto mer, inte minst för
att påminna varandra om att Gud aldrig överger. Ofta förstår vi oss inte på Guds
vilja och känner oss övergivna och vilsna. Men vår djupaste tro är att Gud är
med oss i livet. I medgång och lycka, i motgång och lidande. I evigheters
evighet. Det är därför som vi utan minsta tvekan eller oro kan säga: Herren hjälper mig, och jag är inte rädd för något som människor kan göra mot mig. Heb. 13:6 Gud är vår hjälpare. Gud är inte bara med oss under året utan kommer att hjälpa oss under de dagar som ligger framför. Därför kan vi, som det står i texten, vara trygga inför framtiden och behöver inte frukta, vara rädda eller oroliga för det som kommer. I Jesu namn och tillsammans med Jesus, som är vår vän den bäste, går vi in i det nya året, det nya årtiondet. Välkommen att vara med! David Lomas November - December 2009 ”Ni
har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i
världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än
ber honom om i mitt namn” (Joh. 15:16).
Gemenskapen kan man beskriva det med det som händer när vi grillar på sommaren. Vi använder oss av kol och tänder eld för att få grillen riktigt varm. Man lägger inte kolen en och en för sig, man måste lägga de tillsammans tätt och sen tända eld på det för att få elden och värmen att hålla sig. Man måste hålla kolen tillsammans för att värmen ska räcka länge. Kolen värmer varandra när de är tillsammans. När vi grillat färdigt och vi inte längre behöver värmen, så sprider vi ut kolen så att de kallnar. Samma sak är det med församlingen. Vill vi ha en varm församling måste vi hålla ihop. Sprider vi ut oss och splittras kallnar kärleken. ”Den kristna kyrkan är inte en klubb där vi är med för att få våra behov tillgodosedda; den är en kropp, en byggnad, en familj, en armé – dessa är några av de bilder som används för att visa att vi, genom att ta emot Kristus kallelse, har ansvar som vi inte kan smita undan om vi ska vara med i gemenskapen. Vi är inte längre våra egna. Vi har utvalts av honom, kallats av honom, köpts av honom, vi tillhör honom, ett faktum som också betyder att vi tillhör varandra, hur lätt eller svårt, glädjefullt eller smärtsamt, vi kan tycka att detta är. Men visst det är inte lätt, det blir konflikter ibland även i församlingen. Det är då som vi måste se till att brutna relationer helas. Det är här som Guds nåd kommer in och sätts på prov. Vi måste lära oss detta och förstå detta i församlingen och göra något åt det. Gör vi inte det så förlorar vårt vittnesbörd sin kraft effekt och ljus i världen. Men oftare händer det att vi är ointresserade av varandra, likgiltiga liksom. En församlingsgemenskap kan ibland bestå av väldigt olika människor som inte har mycket gemensamt. Vi kommer inte varandra så nära i församlingen att vi kan såra varandra eller uppmuntra varandra. Gemenskapen kanske bara handlar om att vi sjunger samma sånger och hör samma predikan sittande på samma bänk sida vid sida eller sitter vid samma bord och fikar, istället för att dela varandras glädje, smärtor och bördor. Till slut
vill jag citera Joh. 17:22-23:
Detta är vad Jesus lade så mycket arbete på under sin vandring på jorden. Gemenskap som återspeglar Guds kärlek. På det sättet ska världen förstå att Gud är kärlek, genom att de som känner honom visar varandra kärlek. Vi visar genom våra liv att Gud är kärlek. Vad kan vi göra för att den kärleken ska spridas i Ekenässjön? Först så ska vi gå till kyrkan och delta i gemenskapen där. Delta i gudstjänst, bön, Bibelstudium eller predikan – inte som ett teoretiskt ämne utan för att dela tillämpningen i våra liv med andra. Vi måste försöka vara praktiska. Låt oss tänka på församlingen som en familj. Vi får tänka att vi är bröder och systrar. Inte en exklusiv skara, utan en inkluderande skara. Vi ska tänka på hur vi kan göra skillnad i Ekenässjön där vi finns. David Lomas Upp September - Oktober 2009 Det är svårt, men inte omöjligt! Jag vill skicka en hälsning till er alla. Nu har jag börjat min tjänst som pastor i församlingen. För mig en ny utmaning med vissa svårigheter. Och jag vet att för de flesta är början av något nytt, något som innehåller svårigheter och utmaningar. Att komma tillbaka efter semestern är i sig en utmaning för många. Att lära känna nya människor med alla namn och kommittéer är också utmanande och inte alls så enkelt. Det tar tid men det kommer ska ni se! Livet är alltså fullt av utmaningar, även om det kan kännas svårt. Visst skulle det vara lättare utan svårigheter? Men det måste finnas motstånd för att man ska kunna känna segerns smak. Men då gäller det att se svårigheter och utmaningar på rätt sätt. Aposteln Paulus skriver om svårigheten och utmaningen i fångenskapen ”Jag vill att ni ska veta, bröder att det som hänt mig snarast har fört evangeliet framåt” Fil 1:12 Det är vår inställning som gör att vi antingen ger upp och blir besegrade eller rycker upp hakan och övervinner svårigheter och jättar vi aldrig har besegrat förut. Har lärt mig att människor som inte har en vision eller drömmer om att nå ännu längre, möter inte heller några svårigheter och därför inga utmaningar heller. Finns det inget mål att nå finns inte heller några hinder att hoppa över. Och faran blir då att man stagnerar. Det borde vara så att när svårigheterna möter oss så skulle vi ta fram det bästa hos oss för att gå igenom och övervinna dem. Har vi den inställningen så skulle det som vi tycker och tror är omöjligt bli till en möjlighet och till välsignelse. Var det inte det Josef sade till sina bröder om att han blivit såld och skickatd till Egypten? Att det skulle ske så för att många liv skulle räddas? 1 Mos. 50:20 Därför är jag mer och mer övertygad om det som står i Rom. 8:28 nämligen att ”Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda”. Mina vänner: Svårigheter och utmaningar ger en plats för Guds handlande verk och underverk. Det finns ingen bättre tid för Guds handlande än när vi möter omöjligheter. Det är när vi känner att vi inte kan göra något mer, när vi känner att vi inte klarar av det som vi börjar att tänka och tro på att det enda som hjälper är Guds handlande. En människa som desperat kämpar och kämpar med sitt liv och inte orkar mer, är en människa som verkligen behöver ta emot Guds hjälpande hand, där finns möjligheten. Nåväl, utan svårigheter och utmaningar finns inte framgång. Vi måste bemöta dem med rätt inställning. Bibel berättar för oss att en av anledningarna för Jesus att möta svårigheter och utstå lidandet på korset var att ”vinna den glädje som väntade honom” Heb. 12:2. Vilken var glädjen? Jo det var och är glädjen att se varje människa som i tro kommer till honom, att se församlingen resa sig upp och vittna och förkunna hans ord än idag. Där vill jag vara, där ligger utmaningen för församlingen idag. Att ta emot honom och anta korsets svårighet och utmaning. Hoppas att du vill det. Välkommen till kyrkan med alla svårigheter och utmaningar som ska förvandlas till möjligheter för välsignelse och tillväxt. Det är svårt, men inte omöjligt! David Lomas Upp Juni - September 2009 Farväl - underbart är kort -
men blev långt. Det kan vara barnet som föds under stor kamp och vånda. Det kan vara att upptäcka en ovanlig blomma eller fågel. Det kan vara en naturupplevelse som bara varar några sekunder. Det kan vara ett möte med någon medmänniska precis när vi bäste behövde det. Det kan vara en musikupplevelse - det kan vara en dikt på några få ord. Det kan vara att upptäcka Gud - en Gud som älskar oss så att han offrar sin egen son, inte för att döma oss utan för att rädda oss Detta ögonblick kan utvecklas till en tro och ett liv som varar i evighet. När jag kom till Missionskyrkan i maj 2007 så var tanken att det kunde bli några månader innan en ny pastor kom - så blev det inte. Underbart är kort tänkte jag - men det blev långt - över två år. Jag har sysslat med mycket:
tillverkat möbler - arbetat med camping - politik och församlingsarbete men
dessa två år har varit höjdpunkten. Vad skall du göra nu? Den
frågan har jag mött de senaste dagarna. Det blir tillbaka till Vrånghult och
församlingen i Mamrelund. Det kommer att bli Sommarkonferens i tält. Med sommarhälsning, Stig Hermansson Upp April - Juni 2009 Mot ljusare tider trots allt... Ekenässjön är också en del av världen och
samtalen på "byn" handlar ofta nu om vårt arbete och vår ekonomiska trygghet. Normmannen Per-Arne Dahl har sagt: "Vi har allt och det är allt vi har". Jag tror han vill säga att om våra liv och vår trygghet bara kretsar kring saker och ting så är vi ändå fattiga. Kanske har vi satt vår trygghet till marknadskrafter och aktier så när marknaden faller ihop så faller också vårt liv ihop. Gå ut i solen, sätt dej på trappen - se på
blommorna och hur de annonserar årstiderna. Tussilago - vitsippor -
liljekonvalj. För pengar kan vi köpa: Med vår - och sommarhälsningar Februari - April 2009 Bibelfest Sångaren och pastorn Ingemar Olsson var på en fritidsgård - han sjöng några av sina kristna rakt-på-texter. Så tog ha upp sin bibel och började läsa: "Jesus är vägen sanningen och livet..." Protesterna från den unga publiken lät inte vänta på sig - läsa ur bibeln när vi vill koppla av och ha roligt?! Vad är det för fel på bibeln? sa pastor Olsson. Jo, säger den mest högröstade protestanten - Den har krångliga ord, den har små bokstäver och så är det tunt papper. Pastor Olsson tog honom på
orden och svarar: Om en flicka som älskar dej skrivet ett brev med många
krångliga ord och med små bokstäver och på ett tunt papper - skulle du öppna
brevet och läsa? Gud har skrivit ett kärleksbrev till oss. Frågan är hur vi svarar på denna kärleksförklaring? Kanske får vi anstränga oss lite för att hitta och förstå vad han vill oss. Vad vill han oss? Jesus säger om sig själv:
"Jag är vägen, sanningen och livet - ingen kommer till Fadern utom genom mig".
Joh. 14:6 November 2008 - Januari 2009 "Nu är det hjul igen... Ännu en av alla jular - det
blir väl som vanligt?! Några dagar av ledighet - i år är det särskilt många. Många paket, tindrande barnaögon, stressade föräldrar, det gäller att rättvist planera resorna till både mormor och morfar och farmor och farfar. Ändå blir det visst aldrig riktigt rättvist... För en del blir det ensamt med mycket TV-tittande, något att äta, en grogg eller två, en långfilm att somna till och sen är julafton över. Snart är det jul och vi firar
Jesu födelse. Gud har kommit till denna jord som en människa - som ett barn.
Hans kärlek fick honom att lämna himlens härlighet för att dela våra sömnlösa
nätter och dagar av glädje. "Det sanna ljuset som ger
alla människor ljus, skulle nu komma in i världen...men världen kände honom
inte. han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom" "Men åt alla dem som tog
emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn." En del kan tänka sig att på julafton ta med barnen och samlas omkring julkrubban i Svenska kyrkan. För många är Julaftonens Julbön vid samhällets julgran en god tradition. För andra som är uppe på kvällen kan Lovsång i julenatt i Missionskyrkan passa bra och för den som är vaken på juldagsmorgonen är julottan i Svenska kyrkan perfekt. En mycket God jul och ett Gott nytt år önskar Ekenässjöns Missionsförsamling genom Stig Hermansson, tf. pastor Upp
September - Oktober 2008 Var är Semestern nånstans? Bilen var packad och klar – husvagnen hade gått igenom besiktningen. Barnen hade samlat ihop sina leksaker , badgrejer, bästa kudden och snuttefilten. Nu sätter vi in GPS-n på semester och så åker vi skrockade pappan. ”Pappa, var ligger semestern” frågade 3-åringen Den ligger på Klintagården på Öland t.ex. Den kan ligga på Maldiverna eller på Kreta eller i Ekenässjön - eller överallt. ”Men pappa, då behöver vi ju inte åka nånstans – semestern är ju där vi är och vi är där semestern är.” ”Pappa, jag vill inte åka till semestern ”nånstans” jag vill bara va med dej,” sa pojken. Jesus och hans lärjungar och säkert många kvinnor som följde honom hade arbetat hårt flera månader. Som den förståndige ledare han var ,sa han: ”Följ med mej, jag vet ett ställe vi kan få vara ifred på – där kan vi vara ensamma så ni kan vila er lite” Jesus tänkte inte på sig själv men han unnade sina barn semester och vila efter flera månader av hårt arbete. ”Att vila oss lite” – att ha semester kan vara att åka långt bort för att se och uppleva - det kan också vara att söka upp ett ställe där vi kan känna vila. Jesus säger: ”Kom till mej ni som behöver vila – hos mej kan ni få vila för er själ.” Var hittar vi den vilan? Vi behöver inte åka nånstans – Jesus är där vi är och vi är där han är. ”Pappa jag vill bara va med dej”, sa pojken. Var är semestern? – Var är vilan? ”Hos mej kan ni få vila för er själ”, sa Jesus. ”Jag vill bara va med dej” sa pojken. Med sensommarhälsning , Stig Hermansson t.f. pastor Upp Juni - Augusti 2008 Tjugotvå minuter av lycka…………. Torsdagen den 22 maj gick jag ut i trädgården för att dricka 11-kaffe. För att inte missa tiden så var allt klart 10.30. Jag satte mej tillrätta i stolen och gungade lite försiktigt, allt kändes sådär helt underbart. Jag sa till mej själv, här sitter jag minst en timme. Solen värmde, bara några små ulltussar till moln kunde jag se. Vinden gick inte att märka, kanske att de nyutslagna lönnlöven högst upp i trädkronan rörde sig lite. Jag satt som i en naturens katedral. Jag såg på björken som börjat växa i en körsbärsstubbe och nu är den omgiven av höga blommande syrenbuskar. Vilken märklig plats att starta sitt liv på – men björken trivs. Jag ser att körsbärsträden blommat färdigt men äppelträden står i full blom – hur skall det bli med frukten i år tro? Löven på de stora mäktiga lönnarna har slagit ut och döljer stammar och grenar. Stararna flyger igenom lövverket för därinne finns två holkar och ungarna är redan på väg. De två bullarna ligger fortfarande kvar och kaffet håller på att svalna. Bladen på de mäktiga ekarna är på gång, en del grenar är på väg att dö, de kommer inte att bära några löv mer men de har inte spelat ut sin roll – de är viktiga för fåglar och småkryp. Nu har katten kommit och vill ha en bit av min bulle. Jag ser att kastanjen som vi planterade för 11 år sedan har nu fått sitt första ljus. Barnsången kommer som på beställning: ”Det lilla ljus jag har det skall få skina klart” Syrenernas starka doft sprider sig över hela trädgården. De stora askarnas plymer har fått känna av frosten men de kommer igen lite senare. Fåglarna sjunger överallt i buskar och upp i de lummiga stora träden, jag vet inte vad de heter men jag njuter av sången. En ärla kommer nära bordet – hon hittar maskarna lätt för jag klippte gräset igår. Nu är bullarna slut och två koppar kaffe blev det idag. Det blev inte en timma men det blev 22 minuter av lycka. Det är Gud som all ära skall ha! Jag och Missionsförsamlingen önskar Er alla en underbar sommar. Upp
April - Maj 2008 Är
det synd att missa målet?! Det
var landskamp mellan Sverige och Rumänien. Det blev straff för Sverige. Håkan
Mild lade bollen tillrätta och sköt, bollen skruvade sig utanför. Vad betyder ordet synd? Jo, det betyder just det: Att missa målet. Det är på grund av synden som vi kan missa det himmelska målet. Förr talades det mycket om synd - idag är det ganska tyst i våra kyrkor när det gäller synden. Men vad jag vet så har vi inte blivit av med synden.... Nej, synden vill vi inte höra talas om - den irriterar och anklagar. Den 14 september 1967 predikade John Hedlund i Korstågstältet i Ekenässjön över ämnet: "Är det synd att spela bingo, lyssna på Hep Stars och att supa på stadshotellet?" Den rubriken är inte gångbar idag - men synden som företeelse är lika aktuell idag. Vad är det som är synd idag? Här får du kanske ett svar du inte vill ha: Allt som skiljer oss från Gud är synd. Slår man upp ordet i uppslagsboken så står det: "Synd är en handling som innebär brott mot den Gudomliga viljan." Ibland säger vi: "Det har han fått för sina synders skull." Detta uttryck är jag mycket tveksam till. När vi gör fel på en fotbollsplan kan domaren blåsa straff, men när vi människor bryter mot Guds vilja så blåser Gud inte för straff - han reser oss upp och låter nåd gå före rätt. Många människor känner ingen skuld eller synd idag - gör man någorlunda rätt mot varandra så är det väl OK och då borde väl Gud också vara nöjd? Johannes skriver: "Säger vi att vi inte har nån synd så bedrar vi oss själva och vi talar inte sanning:" Det är Guds lamm - hans egen son, Jesus Kristus som kan ta bort världens synd. Upp Februari - Mars 2008 Att
vara till åren kommen... Jag
mötte en bekant i Vetlanda för några dagar sen. Vi talade om väder och vind
en stund. Så kom frågan: Man behöver inte göra så mycket för att bli pensionär - det är bara att låta tiden gå, rätt som det är så är vi där." Vi säger ibland lite hurtfriskt: "jag känner mig inte som nån pensionär", "man är inte äldre än man känner sig" eller "det rullar på". Vi kan vara hur hurtfriska som helst men är man pensionär så har man det mesta av livet bakom sig. ibland säger vi att han eller hon har sett sina bästa dagar. Men det är inte alls säkert - vi kanske har våra bästa dagar kvar. Vi skall se livet som det är - de flesta dagarna har vi lagt bakom oss. En
man som hade lite krämpor och kände sig lite gammal kom till doktorn och
beklagade sig. Då sa doktorn: Står
det nått i bibeln om pensionärer? Ja, på sätt och vis, det står mycket om
äldre människor i bibeln. Då
kan man fråga sig: November 2007 - Januari 2008 Jag brukar inte se på TV - men... Den 14 oktober satte jag mej väl tillrätta framför TV:n, det var söndagskväll och det kändes bra att få koppla av en stund. Jag säger som de flesta brukar säga: ”Jag brukar inte titta på TV men ….” Sen kommer det fram att man sett både det ena och det andra. Vad var det jag fick se? Det var journalisten Kristian Luuk som hade en intervju med Leif G W Persson. Inför svenska folket ställde Kristian Luuk samma fråga som evangelisterna gjorde i det klassiska väckelsemötet: Hur har du det med Gud – Tror du på Gud? Då svarade Leif G W Persson: ”Ja, jag tror på Gud – jag har kvar min barnatro och jag älskar de gamla läsarsångerna.” Kristian Luuk är en duktig journalist, men här kom han av sig. Här sitter en välutbildad svensk man och bekänner att han tror på Gud. Är det viktigt att alla som tror på Gud vågar tala om det – eller kan man vara en kristen i hemlighet? I vår bibel finns flera exempel på människor som trodde på Jesus, men i hemlighet. Det finns olika sätt att visa sin tro på: vi kan säga ett övertygande ja när någon frågar eller vi kan visa i handling att vi tror – detta är också en bekännelse. Jag har tidningen Land och där skriver Ingela Agardh en krönika under rubriken ”Gud i vardagen.” Det var inte så länge sen hon var i Missionskyrkan i Ekenässjön och bekände sin tro på Gud. Rakt på sak talade hon om att Jesus mött henne och att detta möte förändrat hennes liv. Jag tror att det i Ekenässjön finns många som har en tro på Jesus – men ingen vet och ingen får veta. Jag skulle vilja uppmana Er alla som bär på denna hemlighet: bekänn inför dej själv och inför andra att du har en tro – det kan hjälpa någon annan att tro. Guds stora Glädje och Välsignelse önskar jag Dej i den kommande advents- och juletid. Upp
|
|
Det
roligaste jag visste när jag fick följa med pappa till djungeln i Ecuador
under pionjärarbetet där var att jag fick leka med djungelbarnen timma efter
timma vid bäcken med det kristallklara vattnet i byn Santa Rosa. Ett rep
packade alltid pappa med, för det var repet jag använde för att gunga, kasta
lasso eller för att dra några lätta stockar som vi tillsammans med de andra
barnen använde när vi fantiserade om det stora brobygget som någonsin hade
gjorts och där jag, just jag, var byggmästaren, han som ägde repet var ju
alltid Tarzan i leken också. 
